Nedräkning på riktigt

Fyra dagar till hemresa och det går inte längre att låtsas som att det regnar kring det faktum att K har vattkoppor. Har fått reda på att vi helt enkelt kan bli nekade att kliva på planet vid gaten om vi inte kan visa upp ett läkarintyg på att K:s vattkoppor inte längre smittar. Blir det till att testa det etablerade guatemalanska mutsystemet för första och sista gången?

Det går upp och det går ner. Just nu mest upp. Det känns helt ok att åka hem. Mycket att säga farväl till men ännu mer kanske att säga hej till. Det sorgliga är dock att det mest handlar om just ett farväl, inte något på återseende. Jag tror aldrig att vi kommer att åka hit igen.

Mycket att göra dessa sista dagar: få senaste skorna levererade, hämta nysydda APC-skjortan och Acne-klänningen (och antagligen skratta åt min enfald för att jag trodde att det skulle bli likt), bunkra mer reggaeton, piratkopierade barnfilmer på spanska (överväger till och med att flytta till Solna för där finns ett spanskspråkigt dagis). Marknaden för souvernier till souvernirtröstande vänner och släkt. Och inte minst; konstatera att det faktiskt blivit isande kallt även här. Well, kanske termometern ligger runt 15 grader. Men det känns som noll, har släpat runt på vårt lilla element på hjul vart jag än gått idag.