Sluttampen
november 22, 2008
K badar i badkaret, jag sitter ovanpå toaletten bredvid med datorn i knät. Plötsligt ställer hon sig upp i vattnet med ett “shhh… det ringer”. Hon tar den blå plasttvålkoppen och svarar.
– Hallå? Å heeej! (leende, ena handen på höften)
fortsätter:
– Ja. Nej. Ja visst! Hahaha! (skrattar tillgjort och slänger huvudet bakåt, vem härmar hon tro?)
– Nämen, finns det inga godisar?! Nej, inte i den affären, jag vet. Vad synd (suckar medlidsamt) Men du! Vi köper godisar, det finns en farbror som kommer med godisar! (låtsas lägga på, ringer sedan “farbrorn” och ber honom komma med godisar. Ringer sedan upp den första personen och berättar att “farbrorn” är på väg med sin bil och godisarna.
Och annars? Packning, middagslagning till sista avskedsmiddagen, nya boots hämtade (jag beställde svarta med klack, fick bruna med platt klack. Men what the heck.), nya klänningen provad (nöjd tror jag, överraskande), besök hos K:s barnvakt Gladis i hennes by för att säga hejdå till alla barn och släktingar.
En sista tur vid Guatemala Citys största marknad Mercado Central och kanske för sista gången stinget i bröstet av att se mammor och pappor sälja grejer vid stånd utmed de kraftigt trafikerade avgasfyllda vägarna med sina barn sittande i en kartong under bordet. Eller de lite äldre, sex, sju, åtta-åringar, står på en pall och ropar och säljer de med.
Nu, bearnaissåstillagning.
Håller tummarna för att ni får komma med flyget! Vi har vattkoppor på A:s dagis, jag är paniskt rädd för att bli smittad, har inte haft det själv och alla man berättar det för kan dela med sig av hemska historier om vuxna de känner som fått det. (Hela sommaren borta, koppor över hela kroppen, intensiven etc). Fast när jag försökte vaccinera mig (varför kan det aldrig vara enkelt mellan mig och sjukvården?) fick jag blankt nej, först ska man ta ett blodprov för “98% av befolkningen har haft vattkoppor, även om inte alla vet om det”. Och sen kanske man kan få betala 2 x 700 kr för att vaccinera sig, men det måste gå två månader emellan gångerna så det är ändå kört. Jaha.
I Farsta är det vykortsvackert (tro det eller ej) med snö, årets första snögubbar kom till i onsdags. Och när man är inne gör det inte så mycket att det blåser snålt om knuten, inget man inte kan bota med lite glögg iaf.
Ses snart!